Mitt liv som Dansbands trummis

Hobbyfotografen

Mitt fotointresse har funnits där länge och jag har haft kamera sedan jag var liten grabb men det är inte där jag lagt min mesta fritid. Utan det är bakom trummorna. Jag ska nu berätta varför.

Jag växte upp under dansbandens glada dagar på 1970-talet. I hemmet var det levande musik och dansband som gällde för hela slanten. Det finns en tydlig musikalisk ådra i min släkt.

Min farfar Eskil och min far Hans år 1955

Min farfar spelade fiol och dragspel och min far har spelat dragspel sedan han var liten pojk, se bilden. Därav utvecklade han sitt spelande under många år tills han själv en dag kom med i dansbandet Ermix, vid tiden när jag växte upp.

Dansbandet Ermix från Timmernabben på 70 talet

Under min uppväxt provade jag på lite olika fritidsintressen men inget gav mig det där lilla extra. Det var då år 1982, vid 15 års ålder som min far kom till mig och sa.

- Vi i bandet behöver en trummis, lär dig spela trummor så kan du få vara med.

Ja visst, tänkte jag, det kan nog bli kul. För jag tyckte faktiskt om dansbandsmusik, till skillnad från mina klasskamrater i skolan. Jag hade ju varit med farsan och lyssnat både på träningar och spelningar förr. Han köpte mig lite senare ett trumset och jag började öva till min fars LP skivor.

Ung och ovan bakom trummorna

Två månader senare år 1982, fick jag vara med som trumslagare i Ermix, mitt första dansband och därmed även följa med ut och spela inför publik.

2 timmar spelning, en paus och 1,5 timme till. Framför en glatt dansande publik. 

Oj, vilken höjdare..... 

Att få spela musik tillsammans med andra musiker, inför dansande publik.  Det här var min grej. Jag var trött och sjuk vid min fösta spelning, hade 39 graders feber, men jag glömmer aldrig den kvällen, vad lycklig jag var......

Jag var en lite ovanlig tonåring 

Sedan rullade det på. Gå i skolan på dagarna och sedan spela på kvällar och helger medan mina kamrater gick på disco. Då satt jag istället bakom trummorna och lirade dansmusik.

Vi startade sedan ett nytt band, Hasses, år 1984 och det bara fortsatte. Jag blev säkrare på mitt trumspelande och började fuska lite på sång samtidigt. Allt blev bara roligare och roligare.

År 1988

Jag gjorde lumpen år 1987-88 men var ändå ute med bandet och spelade på helgerna så ofta det gick. Det var firmafester, årsfester för idrottsföreningar, knytkalas och folk som fyllde år.

År 1991

Mitt arbetsliv började rulla på och jag bildade familj. Jobbade som elektriker på dagarna och spelade eller tränade på kvällar och helger. Det var tungt ibland men glädjen att spela övervägde alltid.

Så fortsatte det till År 1994 då Hasses orkester lades ned efter 10 intensiva och roliga år. 

Då kunde jag faktiskt ha slutat med mitt trummande........... men nu var man ju fast vi spelandet så...........

Jag och min spelkompis Magnus på bas startade istället år 1994 ett eget dansband med några andra barndoms kamrater. Vi var ju alla från Timmernabben så namnet blev TIBBZ.

TIBBZ första spelning År 1995

Jag blev trummisen som sjöng led sång i eget dansband. Det var häftigt men pressen ökade såklart.

Kompisgänget från Timmernabben år 1995

År 1997

Vi levde verkligen ut våra musiker drömmar och spelade över allt. Privat och offentligt. Små och stora spelningar. Var det inte spelningar så var det träningar i replokalen. Nästan all fritid gick till bandet då.

Fredriko, Jag, Magnus och Roger

Vad kul vi hade........

Alla med vanligt jobb på dagarna och därefter Dansbandsmusiker på kvällar och helger. Vi älskade att se folk dansa till vår musik.

År 1999

Vi levde för vårt band. Alla hade olika uppgifter i bandet utöver att spela. Ekonomi, bokning, reklam, transport mm. Det är mycket runt omkring som måste skötas men vi gillade det.

År 2000

Vi spelade under denna tid även flera "Nonstop" spelningar med etablerade band som Tonix och Fernandoz. Oj, vad nervös jag var men så roligt vi hade........ 

År 2003

Året då vi blev fem band medlemmar.

År 2003 kom Henke med

År 2003 utökade vi bandet ned Henke på akustisk gitarr. Han hade funnits med i bakgrunden länge eftersom han är Rogers lillebror. Vi tyckte att vi behövde en gitarrist till och han tog chansen.

År 2004

Vi det här laget, år 2004 var vi erfarna musiker med mycket spelningar men förändringens tid stod för dörren..........

År 2004

Vi bara körde på i allt högre fart, till jag år 2005 kom till en vändpunkt i arbetslivet. Jag skulle bli arbetslös från mitt dåvarande jobb och valde därav att starta egen firma istället. Belastningen blev såklart för stor då. Så vi i bandet valde att lägga spelandet inför publik på is.........

Då hade vi spelat tillsammans i 11 år och därav 10 år inför publik.

Jag var vid de laget trött på all musik efter att ha dubbelarbetet med spelkvällar i 23 år.

Jag behövde en paus.... 

Det gick 5 hela år. Var och en av oss övade bara lite för sig själv under denna tid. Sedan började musiksuget bli för stort. En gång musiker alltid musiker. Har man blivit biten av att stå på scenen så finns det något som drar.

Tillbaka i replokalen

TIBBZ ställde sig i replokalen igen år 2010 och nu startade ett nytt gigantiskt arbete. Vi förkastade alla gamla låtar och började istället att köra in 50 helt nya. Men ack så kul att få släppa vardagens tristess och bara vara musiker ingen med likasinnade kompisar.

Denna gången utan press från arrangörer och publik, bara spela för att det är så kul att skapa något tillsammans..........

Stefan från Mönsterås blev efter uppehållet vår nya medlem på klaviatur.

Här på min vanliga plats bakom trummorna år 2015

Nu är det år 2015 och vi har fått flyt på musiken igen i TIBBZ. Snart är vi redo för nästa steg..........

Jag kan bara böja mig för fakta. Har man spelat trummor och sjungit i 33 år, så sätter det sina spår. 

Musiken är en del av mig nu och så länge kroppen håller, kommer jag nog att fortsätta med mitt trummande............för jag älskar det........

Behöver väl knappast nämna att båda mina grabbar också spelar instrument i band.

Ted spelar bas i Dark Dreams

Jim spelar trummor i Twenty Two Tokens

"Sådan far sådana söner"

Att spela musik går faktiskt i arv.......

:-)