Jag tänker nu berätta hur orten Timmernabben blev till och vem som gjorde att det blev så. Låter det konstigt? Nej inte alls, för historien är mycket intressant. Det konstigaste är väl i så fall, att jag själv som är uppväxt här, inte hade en aning om det för än nu.
Som jag har berättat förut så växte orten med namnet Timmernabben upp runt omkring bondbyarna Nyemåla och Gissemåla utskeppningsbryggor. Men för att ni ska förstå hur allt egentligen började, så visar jag nu först hur det ser ut vid gamla Nyemåla lastplats idag, för det var faktiskt här allt startade. Platsen brukar vi i min generation kalla för "gamla färjeläget". Dit kommer man om man svänger ned vid affären och fortsätter mot havet. Här finns idag en stor gräsbevuxen plan som slutar med en gammal kaj.
 |
| Gamla Nyemåla lastplats idag år 2015 |
Sedan tittar vi på hur det såg ut vid Nyemåla utskeppningsplats år 1791 innan allt började. Här fanns ingenting annat än några vägar i skogen ner mot havet. Hit till denna udde körde bönderna i trakten sitt virket med häst och vagn. Varpå små skutor sedan hämtade virket som låg vid strandkanten. Konstigare än så var det inte.
 |
| Nyemåla bys utskeppningsplats år 1791 (märkt med ett ÿ) |
Men mannen som skulle komma att förändra båda dessa bondbyar totalt och bli hela Timmernabbens grundare, var själv bondgrabb och bodde i en by strax utanför Ålem. Namnet på denna yngling var Nils Ohlsson och han föddes år 1800 i byn Rävemåla. Han var en musikaliskt begåvad ung man och hade därav kommit in som Militärmusiker vid Armén och kunde traktera både klarinett, fiol och piano. Alltså en lite udda bondgrabb för tiden, men han var mycket duktig och begåvad vilket gjorde att han fick spela på Karl XIV Johans kröning år 1818. Så efter denna stora händelse fick han som tack erhålla en kunglig fullmakt, att slå sig ner var han ville och bedriva handelsverksamhet. Vilket var få förunnat vid denna tid.
 |
| Handlaren Nils Ohlsson avmålad år 1857 |
Detta gör att han sedan köper ett hus i Nyemåla år 1820. Samtidigt gör han upp med Nyemåla bönderna om att få arrendera lastplats Timmernabben (lastplatsen där traktens bönder lastar ut sitt timmer) för att kunna bedriva sin virkeshandel där. Bönderna går med på Nils bud och därmed bygger han nu själv en brygga längst nere på udden, för att kunna skeppa ut sitt timmer på ett bättre sätt. Sedan går utvecklingen fort.
Nu börjar en livlig period med trävaruhandel här. Men Nils är inte nöjd med detta så han startar även Ohlssonska varvet för skeppsbyggeri och senare även eget rederi med egna skutor. Nils har mängder av idéer och låter verksamheten ständigt växa. Tittar vi på kartan över området år 1844, så kan man se hamnområdet med gul markering. Detta är det ursprungliga Timmernabben, där Nils Ohlsson hade sin verksamhet.
 |
| Timmernabbens udde år 1844 (med gult) |
Ohlssonska gården som den sedan kommer att kallas, var ett stort gult hus som hade kontor och handelsbod på bottenvåningen och den egna bostaden på andra våningen. Huset ligger precis intill körvägen. Ni kan se huset på kartan mitt i bilden. Det roliga är att huset fortfarande finns kvar än idag, om än lite ombyggt.
 |
| Det andra gula huset på höger sida om vägen är Ohlssonska gården |
Men år 1846 får den driftige mannen en ny idé som han vill förverkliga och därför säjer Nils allt han byggt upp till sin 14 år yngre bror Sven, som då tar över hela verksamheten här vid Timmernabbens udde. Sven Ohlsson fortsätter sedan i samma spår som sin bror och trävaruhandeln utökas ytterligare.
 |
| Vy från Strandavägen över Timmernabbens udde och Ohlssonska gården till vänster i bild, ca år 1880 |
Här nedan kommer ännu en bild över Timmernabbens udde fast tagen från havet. Ohlssonska gården syns högt uppe på kullen till höger i bild. Platsen kallades också för Ohlssonska varvet p.g.a sitt skeppsbyggeri.
 |
| Timmernabbens udde till höger i bild |
På Ohlssonska varvet byggdes det ca två skepp per år. En av dessa var Skonerten Augusta som byggdes år 1875. Här nedan fotograferad i Kalmar hamn år 1905.
 |
| Augusta fotograferad i Kalmar år 1905 |
Ett annat skepp var Galeasen Förlig Wind som jag berättade om i förra inlägget. Hon byggdes också här på Timmernabbes udde år 1892. På detta fotot nedan är Förlig Wind fotograferad i Vållö skärgård år 1913.
 |
| Förlig Wind år 1913 |
För att förstå hur mycket kunskap och kroppsarbete det var att bygga fartyg vid denna tid, så tittar vi nu lite närmare på en timmermans verktyg. Detta är Timmerman Karl Albin, född år 1878 i Timmernabben, sittande på sin timmermanskista, som han själv gjort av hela ekplankor med mässingsbeslag.
 |
| Timmerman Karl Albin |
I denna kista fanns alla verktyg en timmerman behövde för att bygga ett skepp och det var inga komplicerade saker. Yxor, hammare och stämjärn.
 |
| En Timmermans verktyg |
 |
| En Timmermans verktyg |
Något som också hände här vid Ohlssonska varvet, när man inte byggde nya skepp, var att man tog upp gamla fartyg för reparation och då gjordes det till exempel på lilla holmen Källan, precis utanför udden. Men ett annat sådant tillfälle är förevigat här nedan. Här är Galeasen Nils av Borgholm upptagen på en tillfälligt iordningställd slip, men då på Landsholm som också ligger strax utanför Timmernabbens udde. Då för insättning av en större motor. Arbetet utfördes av de båda sjömännen Albin Karlsson och Arvid Karlsson.
 |
| Galeasen Nils upptagen på Landsholm år 1951 |
 |
| Arbetet med Galeasen Nils på Landsholm år 1951 |
Vi tittar nu lite närmare på ett foto av Ohlssonska varvet, när det var på väg att försvinna och rivas år 1951. Till vänster i bild låg förut block sågen och tippen. Huset till höger är spik boden.
 |
| Delar av Ohlssonska varvet år 1951 |
Ohlssonska gården här nedan, fotograferad vid samma tid år 1951. I högra gaveländen på nedre botten ut mot vägen var det förr kontor och handelsbutik. Tidigare fanns även en dörr med en förstukvist och ingång till kontoret här. I vänstra delen var kök och pigkammare. På andra våningen var själva bostaden.
 |
| Ohlssonska gården år 1951 |
Hela Ohlssonska verksamheten med trävaruhandel, skeppsbyggeri och rederi, försvann sedan undan för undan under 1900-talets första hälft. Men under dessa 100 år hann det hända mycket längs denna kustremsa söder om udden. För som ni kommer ihåg så fick ju Nils Ohlsson en ny idé år 1846 och lämnade plötsligt över sin växande verksamhet till brodern Sven. Vad tror ni han gjorde?
Jo, han köpte istället ett annat hus i grannbyn Gissemåla, för att där kunna starta ännu en trävaruhandel och då vid det vi kallar Nykvistudden. Det som idag är småbåtshamn och färjeläge.
 |
| Nils Ohlsson köpte mangårdsbyggnaden och området vid Tillingenabben |
Så år 1846 startar alltså handlaren Nils Ohlsson en ny vedgårds rörelse med diversehandel även här vid denna gård. Han bygger ännu en lastplats med utskeppningsbrygga strax nedanför huset och detta blir därmed Gissemåla bys nya utskeppningsplats med namnet Tillingenabben. Därmed försvinner den gamla utskeppningen från "Danska Varvets" udde, som jag berättat i min blogg förut.
Men det görs senare ett försök att konkurrera med bröderna Ohlsson och det gjordes under 1850-talet av P.L. Carlström. Då också med virkesexport från Tillingenabben.
Här kommer ett talande tidningsurklipp från den 30 april år 1870 som visar den enorma utvecklingen här vid Tillingenabben.
Så ett citat ur en bok som talar om den enorma utvecklingen som Ohlsson bröderna startade här i slutet av 1800-talet.
På generalstabskartan från år 1874 kan man se tydligt den nya hamnen utmärkt med Tillingenabben och ett ankare.
Det är alltså även nu när vi kommer in på 1870-talet som de båda sammanvuxna byarna får det gemensamma namnet Timmernabben och blir en enda ort.
 |
| Vykort över Timmernabben år 1914 |
Ohlssons nya Tillingenabbe udde utvecklades sedan enormt under de kommande åren med både virkesexport, trävaruförädling och såghus. Under 1910-talet startades och drevs det även virkeshandel här på området av Robert Johansson och Frans Nilsson. Arrendet övertas sedan av E T H Ludvigssons Träförädling eller Ludvigssons Trävaruaffär, som etablerar sig här istället vid Gissemåla Ångbåtsbrygga, som den nu också kallas år 1927. Här nedan ser ni ett foto av området år 1940. Gården Nils Ohlsson en gång köpte syns till vänster i bild, samt korsvirkeshuset mitt emot och man ser även taket på Ludvigssons såg till höger.
 |
| Vy över Tillingenabbens lastplats år 1940 |
Såhär som kartan visar nedan ser området ut år 1941. Ritningen visar hela Tillingenabbens lastplats med såghusen och järnvägsspåren ned till bryggan på området. Man kan även notera att hamnen inte var utfylld då, som den är idag.
 |
| Tillingenabbens udde år 1941 |
Sågverket varade här på platsen till det lades ned och revs i mitten på 1960-talet. Jag står nu och fotograferar exakt på platsen där sågen låg. Idag är det fotboll som gäller här.
 |
| Tillingenabben där sågen låg, fotograferad år 2015 |
Den gamla virkesplanen finns ju fortfarande kvar än idag men är nu gräsbevuxen. Korsvirkeshuset och det liknande röda trähuset intill finns också kvar, som är från denna tid. Annars är det tomt här.
 |
| Tillingenabben år 2015 |
Det finns mycket mera att berätta och visa ifrån Tillingenabben också, men det spar jag till ett annat tillfälle.
Nu kanske ni förstår vilket enormt avtryck denne Nils Ohlsson egentligen gjorde här i trakten, när han drog igång trävaruhandel vid båda utskeppningsplatserna Timmernabben och Tillingenabben. Det var Nils enorma engagemang och idérikedom som banade vägen för att de två bondbyarna Nyemåla och Gissemåla sakta växte ihop till sjösamhället med det gemensamma namnet
Timmernabben..............
