Här intill vägen mitt i skogen, norr om Ramsås i Mönsterås kommun, hittar vi en glömd och gömd historia som jag tänker berätta.
Detta är resterna av Ålem 131:1
Här fanns tre hus på 1800-talet med en vacker utsikt över åkern här.
Det är just den som är det intressanta........
För åkern var en mosse innan den torkade ut och blev åker för dessa människorna.
Det ni ser är Ålem 1.1
Platsen ligger strax öster om de tre husen och den har en historia som går ännu längre tillbaka. Här mitt i bilden har man funnit Slaggförekomst. På odlingsrösen runt om åkern har man även hittat ett
flertal myrmalms klumpar. Man har utöver detta även funnit primitiv järnslagg. Det förekommer i
markytan på ett område av ungefär 6x6 m varifrån den körts ut åt alla håll i åkern under årens lopp.
I samma åker längre åt söder, är marken översållad av myrmalms klumpar, ofta av
betydande storlek, sådana finnas även i mängder i diket mitt i åkern.
Vilket betyder att här...... har man tillverkat järn för mycket länge sedan. Runt 500 f.Kr. börjar järnåldern här i Norden, eftersom det
var då tekniken att framställa järn kom till våra breddgrader.
Myrmalm kunde man finna i kärr, den var antingen mjukt
gyttjig eller hård i konsistensen. Det var lätt att komma åt myrmalmen, som
kunde grävas eller hackas upp.
När man framställde järn ur malm så använde människorna
under järnåldern en enkel ugn som kallas blästerugn. Blästerugnen var en
egentligen en grop i marken, ca 80 cm djup, som vanligtvis omgavs av sten och
lera.
För att uppnå höga temperaturer i ugnen blåste man in luft i
ugnen med hjälp av en blåsbälg. Bälgen var konstruerad så att luft pumpades in
i blästerugnen, antingen med hand- eller fotkraft.
Vet man detta så kan man ju förstå varför det ligger rösen med sten runt omkring här. Efterkommande generationer har haft fullt upp med att plocka bort alla stenar som järnåldersmänniskorna använde.
Tänk vad lite man vet om sin hembygd..........