Flera romerska historiker, bland annat Plinius den äldre (23–79 e.Kr.), skriver om sumpar för transport av levande fisk, men först nu är forskarna på väg att finna konkreta bevis för detta.
Plinius den äldre.
År 1999 fann man ett romerskt skeppsvrak från 100-talet i Adriatiska havet, som innehöll en sump där det fått plats cirka 200 kilo levande fisk. En otroligt smart uppfinning för att kunna behålla fisken färsk länge.
När detta kom till Sverige vet man inte riktigt men i Fredrik Henrik af Chapmans berömda bok Architectura Navalis som gavs ut 1768, finns det ritningar som af Chapman gjort av fartyg han sett runt om i Europa och där finns båtar med sump. Bilden här nedan föreställer en sådan båt sump.
Nr 4.
En båttyp som var vanlig i Stockholm från medeltiden och en bit in på 1900-talet. Han skriver själv att nummer 4 föreställer ”Stockholms större sumpar” och nummer 5 här nedan föreställer ”mindre sumpar”. De seglades respektive roddes.
Nr 5.
Det var inte bara så att fiskare från skärgården seglade in med fisk till staden, utan det fanns också fiskare i staden som seglade ut i skärgården för att fånga eller köpa fisk. De mindre rodd sumparna användes i närområdet. Sump fiskarna som de kallades var organiserade i ett skrå och hade drängar i sin tjänst. Sump fiskarnas hustrur hade tillsammans med sina pigor hand om försäljningen av fisken.
En vacker sump i solskenet väcker härliga minnen av min barndom.
En sump som vi vanligtvis ser den idag är en behållare som sänks ner i vattnet för att hålla fisken levande, och därmed färsk, så länge som möjligt. Men saker och ting förändras med tiden så snart är väl denna udda pryl snart historia.
För idag löser vi behovet av att hålla fisken färsk länge genom att kyla den.
Tyvärr.....