Det kom nyss en fråga om jag inte kunde skriva något om platsen Ingemåla, som ligger strax utanför Timmernabben. Min första tanke var, finns det verkligen något intressant att skriva om där. Jag som är född och uppvuxen i trakten vet ju att platsen endast består av några ladugårdar och ett antal utspridda hus längs en liten slingrande väg mellan Timmernabben och Hedersrum.
Ingemåla
Jo, visst finns det en gömd historia här också. Efter lite sökande fann jag ett intressant spår. Nämligen att den ursprungliga platsen för Ingemåla by faktiskt är helt borta idag och den var som hämtad ur sagorna med Astrid Lindgren. Är det konstigt? Ja, lite faktiskt. För att ni ska förstå detta behövs lite fakta. Eller hur?
Ingemåla ligger väldigt vackert
Satellitbild över Ingemåla idag
De olika namnen på området
Om vi först börjar med ordet Ingemåla. Namnet Inge är ett förnamn med fornnordiskt ursprung, som ofta förekommer på runstenar. Det är bildat från gudanamnet Ing och var ett kunganamn på 1100- och 1200-talen. Om vi sedan fokuserar på endelsen, så betyder efterledet -måla sannolikt "avgränsat, uppmätt jordstycke". Många -måla-namn börjar ofta först med ett personnamn och sedan ihopsatt med måla, vilket är tidsmässigt vanligast från medeltiden, alltså ungefär från 500-talet till 1500-talet.
Första gången jag finner namnet Ingemåla by i skriven form är på 1600-talet, men vem denne” Inge” var, som fick ett jordstycke tilldelat sig, kan jag tyvärr inte finna. Men vid ”Storskiftet” av Ingemåla by år 1799, finner man en hel del andra intressanta saker.
Ingemåla by år 1799
De små fyrkanterna med kryss är huskroppar
Så den 2 september år 1799 vid ”Storskiftet” består Ingemåla by endast av tre gårdar. Den som ligger i mitten kallades Mellangården och hade beteckningen Ingemåla 1 (A på bilden), gården ägdes då av den ena sonen Rappe, med andra ord, Baron Elias Rappe på Råsnäs, som för övrigt föddes år 1745 och dog år 1835 vid en ålder av 90 år. Vem som sedan brukade denna gård då, står det inte. Kanske var det någon av bönderna på de intill liggande gårdarna, som jag nu kommer till.
Norrgården som den kallades, hette Ingemåla 2 (B på bilden) och innehavs nu av bönderna Lars Svensson, Nils Svensson, Nils Persson och änkan Kerstin Eriksdotter.
Och så sist Södergården, som hade beteckningen Ingemåla 3 (C på bilden), där innehavarna var bönderna Anders Svensson, Jan Nilsson och omyndige drängen Nils Nilsson.
Rosendalsgärdet (nr: 64 på bilden) som då vid tiden inte var bebyggt tillhörde Södergården.
1800-talets bonde (bild från Nordiska museet)
Ålems Kyrka år 1820
Man förstår av de gamla dokumenten att det varit en del ovänskap om markerna innan detta ”Storskifte” och att det även varit ett litet torpställe här på platsen tidigare. För Stranda Härads Tingsrätt har fastslagit den 29 januari år 1752 att ”alla trätor och stridigheter skola upphöra efter denna dag och framgent, annars femtio daler i vite”. Visst ler man lite, eller hur?
Men med tiden byggdes det flera hus och gårdar i byn utmed vägen. Vissa revs, andra flyttades. Ägorna fick även en annan struktur vid införandet av ”Laga skifte” år 1844, se biden nedan. Även stickvägen vid Rosendal byggdes då, men inga hus fanns där ännu, bara ängsmark.
Ingermåla by år 1844
Huskropparna är här gula
Såhär ser alltså Ingemåla by ut idag över 200 år senare. De gula stjärnorna visar var gårdarna en gång låg.
Ingemåla by år 2015 med Rosendal nere till vänster i bild
Här till vänster om vägen låg de tre gårdarna
Platsen där allt började. Nu är alla husen borta. Här finns endast en helt vanlig åker idag, precis intill vägen.
Är det inte konstigt? Precis här hade Ålem Socken sin egen lilla Bullerby, en gång i tiden.
Norrgården, Mellangården och Södergården.
Tänk va………