Kommer ni ihåg att det fanns en liten Glasskiosk vid Danska Varvets badplats i Timmernabben på 1960-talet? Ja, vissa gör nog det.
Ifall ni inte gör det, ska jag nu förklara var den fanns.
Ifall ni inte gör det, ska jag nu förklara var den fanns.
Glasskiosken år 1966
Längst ned på vändplanen, där alla simskolor förr i tiden brukade öva torrsim, innan doppet i det blå. Precis där, innanför grinden, vid det lilla röda huset stod kiosken. Där serverades det glass och godis till alla glada badgäster. I kiosken stod alltid en stor gammal dam, som förgyllde de badandes tillvaro med sina glasstrutar och paraplyklubbor. Vet ni vem hon var?
Jag vet, så nu tänker jag berätta historien om Naemi Karlsson.
Jag vet, så nu tänker jag berätta historien om Naemi Karlsson.
Naemi som ung
Naemi föddes år 1907 och är faktiskt uppvuxen här på Danska Varvet i det lilla röda huset som ni kan se bakom glasskiosken på den översta bilden. Efter den sedvanliga grundskolan fortsatte hon faktiskt att läsa vidare, för hon var redan då en framåt ung dam som visste vad hon ville, så hushållsskola i Kalmar fick det bli. Hon lämnar därav föräldrahemmet och flyttar ihop med andra likasinnade flickor i Kalmar, för att kunna utbilda sig.
År 1930 får Naemi sitt första riktiga jobb som Hembiträde hos den aktningsvärde förste Stadsläkaren Albin Sjöberg i Kalmar, då är hon endast 23 år gammal.
Doktor Sjöberg blev en ansedd man under sina år i staden Kalmar. Han hade kommit hit från Jönköping till Kalmar Lasarett år 1921. Där han med tiden steg i graderna till han blev förste Stadsläkare och satt som ordförande i Hälsovårdsnämnden, ledamot i Folkskolstyrelsen, vice ordförande i Stadsfullmäktige men även direktör för hela Lasarettet.
Dåtidens Lasarett (hus 1 på bilden nedan) låg i kvarteret Valnötsträdet, precis mitt emot slottet.
Där på området fanns även några privatbostäder för nytillkomna Läkare, som behövde en bostad, så Doktor Sjöbergs familj etablerade sig där i hus 8 (se bilden).
Där får Naemi det hedersfulla uppdraget att utföra allehanda hushållssysslor som Doktor Sjöbergs familj behövde hjälp med. Att laga mat, städa, tvätta samt passar upp i allmänhet vid bjudningar och liknande, men även sköta familjens små barn. Hon blev helt enkelt barnens extra mamma, som stod till tjänst nästan 24 timmar om dygnet. Men Naemi tyckte om det, och familjen tyckte om henne. Hon bodde precis som alla hembiträden gjorde då, i ett av rummen i huset, oftast intill köket.
Naemi stannade kvar hos Doktor Sjöberg till barnen var så stora att de klarade sig själva, i 10 hela år.
År 1930 får Naemi sitt första riktiga jobb som Hembiträde hos den aktningsvärde förste Stadsläkaren Albin Sjöberg i Kalmar, då är hon endast 23 år gammal.
Förste Stadsläkare Albin Sjöberg
Doktor Sjöberg blev en ansedd man under sina år i staden Kalmar. Han hade kommit hit från Jönköping till Kalmar Lasarett år 1921. Där han med tiden steg i graderna till han blev förste Stadsläkare och satt som ordförande i Hälsovårdsnämnden, ledamot i Folkskolstyrelsen, vice ordförande i Stadsfullmäktige men även direktör för hela Lasarettet.
Dåtidens Lasarett (hus 1 på bilden nedan) låg i kvarteret Valnötsträdet, precis mitt emot slottet.
Gamla Lasarettsområdet
Privatbostaden för Läkare, hus 8
Där får Naemi det hedersfulla uppdraget att utföra allehanda hushållssysslor som Doktor Sjöbergs familj behövde hjälp med. Att laga mat, städa, tvätta samt passar upp i allmänhet vid bjudningar och liknande, men även sköta familjens små barn. Hon blev helt enkelt barnens extra mamma, som stod till tjänst nästan 24 timmar om dygnet. Men Naemi tyckte om det, och familjen tyckte om henne. Hon bodde precis som alla hembiträden gjorde då, i ett av rummen i huset, oftast intill köket.
Naemi stannade kvar hos Doktor Sjöberg till barnen var så stora att de klarade sig själva, i 10 hela år.
Naemi var en stor och ståtlig dam och hon bar ofta stora hattar
Vi har nu kommit in på 1940-talet. Naemi som är 33 år och är en mycket självständig och driven ung dam, med goda vitsord, tar tåget till stora staden Göteborg, för att söka sig ett nytt arbete.
Naemi i Göteborgs hamn
Där skaffar hon sig nu ett nytt arbete som Kokerska (kvinnliga motsvarigheten till Kock).
Under de kommande åren arbetar hon sedan på flera ansedda matställen i stadsdelarna Majorna och Haga. Bland annat på Café och Matrestaurang Libanon samt anrika Restaurang och Café Henriksberg.
Här blir Naemi nära vän med arbetskamraten Sonja från Borås, som hon för övrigt även besöker regelbundet i Borås.
Naemi fotograferar Sonja vid entrén till Henriksberg
Restaurang och Café Henriksberg var ett av Majornas mest klassiska ställen och ett inneställe för många av stadens mest kända medborgare. Här nedan kommer en bild på Henriksberg med samma entré som ovan.
Restaurang och Café Henriksberg
Här kommer nu ett citat ur "Göteborg har skapat hälften av mig", som handlar om Harry Martinsons liv, som förklarar lite om vilken miljö Naemi jobbade i.
Arbetarstadsdelen Haga.
"Under sjömansåren är det Göteborg som är Martinsons hemmahamn, det är här han främst uppehåller sig under väntan mellan de olika resorna. Framförallt håller han till i stadsdelen Haga där han bor på olika härbärgen och ungkarlshotell till och från i runt tio år. Många nätter har han ingen bostad alls och driver runt staden i väntan på att något morgonfik ska öppna. I och runt Haga låg flera matsaler och kaféer för sjömän som Café Grand, Café Libanon, Café Allé och Ölstugan Japan."
(Harry Martinson tillhör en av svensk litteraturs allra största).
Naemi trivs bra i stora intensiva hamnstaden Göteborg, med alla dessa människor och båtar. Tiden går och hon blir kvar här i nästan 20 år. Till en dag, då hon måste välja. Det är tid för förändring.
Hennes gamla föräldrar hemma i Timmernabben är sjuka och mycket dåliga, så hon väljer helt enkelt att flytta hem igen. För att kunna hjälpa föräldrarna den sista tiden i livet.
Det har alltså hunnit gå 30 år sedan hon lämnade föräldrahemmet på Danska Varvet, men nu kommer hon hem med en fantastisk livs erfarenhet.
Det är då vid denna tid, precis i början på 1960-talet som Naemi får idén till den där lilla Glasskiosken.
För Naemi var ju storstadsdam nu, och hon hade sett hur det gick till i stora staden Göteborg. Så år 1961 startar hon sin egen Glasskiosk precis här intill badstranden vid Danska Varvet. Hon hade den sedan öppen varje sommarsäsong i 10 hela år, fram till år 1971. Under dessa år hjälpte hon även till med städning av badstrandens toaletter och att hålla stranden ren och fin. Detta var väldigt uppskattat då och hon blev en populär person bland badgästerna.
Då kanske ni undrar hur jag kan vet allt detta?
-Jo, jag känner Glasstanten!
Naemi är nämligen min farmors fantastiska storasyster och hon var som en extra farmor för mig under hela min uppväxt. Jag älskade denna stora trygga härliga tant.
Att få vara hos henne på somrarna och sitta i Glasskiosken och äta paraplyklubbor, men även att få besöka henne på vintern. För vi firade alltid annandag jul hos Naemi, i hennes lilla röda stuga, som för övrigt inte finns kvar längre. Den är idag ersatt av ett nytt hus.
"Under sjömansåren är det Göteborg som är Martinsons hemmahamn, det är här han främst uppehåller sig under väntan mellan de olika resorna. Framförallt håller han till i stadsdelen Haga där han bor på olika härbärgen och ungkarlshotell till och från i runt tio år. Många nätter har han ingen bostad alls och driver runt staden i väntan på att något morgonfik ska öppna. I och runt Haga låg flera matsaler och kaféer för sjömän som Café Grand, Café Libanon, Café Allé och Ölstugan Japan."
(Harry Martinson tillhör en av svensk litteraturs allra största).
Café och Matrestaurang Libanon
Naemi trivs bra i stora intensiva hamnstaden Göteborg, med alla dessa människor och båtar. Tiden går och hon blir kvar här i nästan 20 år. Till en dag, då hon måste välja. Det är tid för förändring.
Hamnen i Göteborg
Det har alltså hunnit gå 30 år sedan hon lämnade föräldrahemmet på Danska Varvet, men nu kommer hon hem med en fantastisk livs erfarenhet.
Det är då vid denna tid, precis i början på 1960-talet som Naemi får idén till den där lilla Glasskiosken.
Glasskiosken
För Naemi var ju storstadsdam nu, och hon hade sett hur det gick till i stora staden Göteborg. Så år 1961 startar hon sin egen Glasskiosk precis här intill badstranden vid Danska Varvet. Hon hade den sedan öppen varje sommarsäsong i 10 hela år, fram till år 1971. Under dessa år hjälpte hon även till med städning av badstrandens toaletter och att hålla stranden ren och fin. Detta var väldigt uppskattat då och hon blev en populär person bland badgästerna.
Då kanske ni undrar hur jag kan vet allt detta?
-Jo, jag känner Glasstanten!
Jag och Glasstanten år 1969
Naemi är nämligen min farmors fantastiska storasyster och hon var som en extra farmor för mig under hela min uppväxt. Jag älskade denna stora trygga härliga tant.
Naemi och jag
Att få vara hos henne på somrarna och sitta i Glasskiosken och äta paraplyklubbor, men även att få besöka henne på vintern. För vi firade alltid annandag jul hos Naemi, i hennes lilla röda stuga, som för övrigt inte finns kvar längre. Den är idag ersatt av ett nytt hus.
Gamla Varvsvägen 25. Naemi kallade platsen alltid bara för "Varvet"
Där bjöds det alltid på goda avancerade maträtter och så kaffe såklart. Men då på det där lite speciella viset. Vid kalas serverades det alltid "Pumpa kaffe" som ni kan se på bilden nedan. Detta var Naemi´s specialitet.
Hon var en bestämd gammal dam, som alltid visste precis vad hon ville, men en fantastisk människa och oerhört snäll mot alla. Hon älskade oss barn, men förblev tyvärr ungmö hela livet.
Naemi var specialist på att koka kaffe i pumpa
Hon var en bestämd gammal dam, som alltid visste precis vad hon ville, men en fantastisk människa och oerhört snäll mot alla. Hon älskade oss barn, men förblev tyvärr ungmö hela livet.
Spinnrocken användes flitigt, för hennes stora hobby var handarbete
Många människor minns nog Naemi som, Damen med de stora hattarna eller kanske Glasstanten,
men för mig var hon bara "Naja" och jag minns henne med glädje...............
men för mig var hon bara "Naja" och jag minns henne med glädje...............
Naja gick bort år 1981.