Historien om Ingeborg

Jag berättade nyss om Ohlssonska varvet som låg vid Timmernabbens udde. Här byggdes det ju många skepp under denna långa varvsepok. Men jag har nu plockat ut ett av alla dessa skepp som tillverkades här. Bara för att visa vad som kunde hända med ett skepp sedan, efter leveransen till kunden och detta är en intressant historia som verkligen fångade hela min uppmärksamhet. Så läs och begrunda historien om segelfartyget men namnet Ingeborg.

Ohlssonska varvet vid Timmernabbes udde

Fakta om det stora och vackra Barkskeppet Ingeborg:
Längd: 40,92 m
Bredd: 8,60 m
Djupgående: 4,00 m
Vikt: 314,69 ton (324 ton bruttovikt, 500 ton dödvikt)
Last: 900 kbm björkved

Fartyget byggs år 1878 här vid Ohlssonska varvet i Timmernabben av Carl Nilsson för en Hans Jönsson Fex i Lerhamn, Höganäs kommun.

Barkskeppet Ingeborg

Efter att hon tjänstgjort i 29 år i Lerhamn säljs Ingeborg år 1907 till ett rederi i Helsingborg. Fem år senare år 1912 strandar fartyget vid Jyllands ostkust på en resa till London. Alla ombord räddades men Ingeborg blev illa åtgången, och såldes efter bärgning på en haveristauktion i Göteborg till en trävaruhandlare, som tog hand om lasten. I april år 1913 såldes hon till Anders Nilsson, Helsingborg, och i mars såldes hon vidare till Johan Walte Pettersson på Högmarsö.

Efter år 1913 inköptes hon av Tjocköbor, som renoverade henne till nästan nyskick. Tjockö blev sedan hemmahamn till år 1919, då Karl Robert Nordstedt och hans svåger Johannes Hilmer Andersson bildade partrederi och köpte henne för 92000 kr. De avsåg segla med ved från Norrland till de större städerna, vilket kunde ge god avkastning. Ingeborg var känd som ett av Östersjöns snabbaste fartyg.

Barkskeppet Ingeborg

Det är nu vi sätter oss in i handlingen ordentligt, en ruggig och kulen dag den 25 November år 1919 och besättningen på Ingeborg gör de sista förberedelserna inför avfärd.

Besättningen och skeppshunden Nelly på Barkskeppet Ingeborg år 1919

När man hade lastat klart och avresan närmade sig slog kylan till, och det gick inte att rubba ett enda segel. Då det var den sista resan för året och både redare och besättning var beroende av att få nå hemmahamnen innan vintern kom, gjorde man upp med skepparen på bogserbåten Prins Bernadotte om assistans.

Bogserbåten Prins Bernadotte

Prins Bernadotte bogserade Ingeborg söderut i kuling och snötjocka. Mörkret föll, men ombord på Ingeborg höll besättningen sig vaken, och man var orolig för att bogserbåten inte höll ut ordentligt från kusten.

Barkskeppet Ingeborgs sista position

Innan man skulle få skydd innanför Gräsö uppmärksammade man att bogseraren höll allt för långt åt babord. Plötsligt förstod man att befälhavaren på Prins Bernadotte misstagit sig och förväxlat Örskärs fyr med Björns fyr. Ombord på Ingeborg försökte man gira styrbord, och man ropade och blossade för att varna bogserbåten och få den att gira styrbord hän, men de uppfattade inte svaret i vinden. Prins Bernadotte gjorde en snabb gir och grundstötte kraftigt. Ombord på Ingeborg hann man inte koppla loss bogserkabeln, utan grundstötte med hela kölen och fartyget lade sig tvärs vind och sjö.

Barkskeppet Ingeborgs haveri

Man befarade ganska snart att riggen skulle gå överbord, och fartyget började vattenfyllas, allt medan hon kastades högre upp på grundet. Babords livbåt sattes i sjön. Klockan 01:30 på natten hade Ingeborg fått kraftig slagsida. Däckslasten och alla de övriga livbåtarna krossades och spolades bort. Risken att någon skulle spolas överbord eller träffas av nedfallande riggdelar var överhängande så besättningen gick i sista livbåten. Hela besättningen inklusive skeppshunden Nelly räddades lyckligtvis med hjälp av personal från fyrplatsen.

Onsdagen den 26 november hade fock- och stormasten sjunkit en fot genom däcket, och delar av bordläggningen hade flutit upp. Den 28 november hade rodret slitits loss och storstång stag och storboms stången sprungit av. Styrbords reling var delvis av.

Veckan efter förlisningen bärgades en del av inventarierna och besättningens tillhörigheter, mesanrigg, fockrigg och storrigg, järnspis och två ankare. Men resten av vraket ligger fortfarande kvar. Detta innebär att platsen med "R" symbolen, som ni kan se på kartan här över, är Barkskeppet Ingeborgs gravplats. Här slutar nu denna spännande men samtidigt lite dystra historia och ni kanske undrar vem som fick ta på sig ansvaret för olyckan?

Jo, efter sjöförklaringen dömdes befälhavaren ombord på bogserbåten Prins Bernadotte till 600 kr i böter till Kronan, för försummelse och vårdslöshet.

Timmernabbens udde år 2015

Tänk va!

Ingeborg är bara ett av alla dessa skepp som byggdes här vid

Timmernabbens udde......

:-)