Det råder en febril aktivitet i Brotorp skogen utanför Ålem just nu. Lite annorlunda saker är på gång där.
Stora skogsarealer har avverkats, man har både breddat och byggt nya vägar. Grävt ned kablar och gjutit enorma fundament. En helt ny infrastruktur har utformats mitt i skogen. Det har körts dit 150 000 ton grus........bland annat.
Vad är då orsaken? En ny fabrik?
Nej, något helt annat. Man bygger 14st nya gigantiska vindkraftverk här strax utanför Brotorp och varje verk har en effekt på 3,3 MW, totalt alltså 46,2 MW. Elproduktionen från Brotorp Vindkraftpark kommer att täcka elförbrukningen för ca 30 000 hushåll (om det blåser).
Sedan tidigare finns ju Skäppentorp Vindkraftpark utanför Blomstermåla, med 1 verk på 3MW och ett torn på 119m. När det togs i bruk år 2012 var detta ett av de första höghöjdverken i sitt slag i Sverige. Innan dess, i januari år 2011, driftsattes Idhult Vindkraftpark med 8 verk på vardera 2,0 MW, med torn på 90m. Förutom ovanstående vindkraftparker finns även en på Södras mark invid Mönsterås Bruk, norr om Mönsterås. Där finns 10 verk på vardera 2,3 MW.
Men i Brotorpskogen byggs alltså de största verken hittills, med en tornhöjd på 128m och en rotordiameter på 126m. Totala verkets höjd blir då alltså 191m. Några av verken står sedan på ett betongfundament som är 4m högt, andra direkt på berget. Detta gör att den verkliga höjden blir 195m över mark upp till vingens överkant. Allt är gigantiskt i denna nya vindkraftpark.
Börjar vi först att titta på verkets torn, så tillverkas det i Kina. Delarna fraktas sedan runt halva jorden med båt i 8 veckor innan de anländer Oskarshamn. Därefter ska delarna fraktas på lastbil till Brotorp skogen. Men eftersom bottenplattan är så stor att den inte kan fraktas på vägarna i ett stycke pga storleken. Så körs de i tre delar och monteras sedan ihop här ute mitt i skogen. Detta kräver givetvis enorma utrymme. Därför har man avverkat och planerat ut en gigantisk plan mitt i skogen, för att kunna utföra detta tunga montage. Därefter monteras första delen av tornet med en ”mindre” mobilkran, som då blir ca 80m högt.
Sedan ska sista bitarna monteras och då krävs en enorm kran. Den är så stor att den måste byggas ihop på varje arbetsplats. Varje gång. Bara för att resa denna gigant, krävs en extra mobilkran och en supertung motvikt.
Ser ni killarna i tornet? De är dom som utför själva monteringen. Alla verkens delar bultas nämligen ihop av arbetskraft från Polen, Rumänien, Tyskland och Skottland. Dessa tuffa grabbar kom nyligen från Finland. Nu är de i Sverige, snart reser de vidare till Brasilien. De har hela världen som arbetsplats.
Det där ”lilla” huset på toppen, är i verkligheten inte så litet. Ser man huset innan det lyfts upp, så är det lika stort som en mindre villa och väger sina modiga 50 ton.
Om vi sedan tittar lite närmare på en av dessa tre enorma vingar, så är en enda vinge 55m lång och väger 14 ton. De byggs först i Turkiet, fraktas sedan till Danmark där de färdigbyggs och balanseras. Varefter de körs hit på lastbil med specialtransport i ett enda stycke. 6st följebilar, 3st före som stoppar trafik och 3st efter som styr bakdelen, varnar trafikanter och återställer skyltar. Men man levererar inga vingar för än datorerna visar att det inte ska blåsa mer än 9m/s i två dagar framåt. Detta är kravet vid arbeten på 128m. Endast då, kallar man på transporten från Danmark. Allt måste klaffa. Varje del i rätt ordning och rätt tid, annars får man inte plats ute i skogen.
Hedersuppdraget att montera fast vingarna har 3st Polacker. Man börjar alltid detta farliga jobb med en ceremoni, varefter man drar sticka (jo, det är faktiskt sant). Den som förlorar får klättra upp till toppen och sträcka sig ut genom hålet på 128m höjd, för att ta emot och docka vingen när kranen lyft upp den i position. De andra håller vingen med rep på varsin sida, som en extra styrning.
Detta är givetvis det mest kritiska och farligaste uppdraget under hela bygget. Kranen får inte svaja mer än 40cm............ för då välter den. Riskavståndet vid denna montering är 1000m.
När väl sista vingen är på plats, kan alla pusta ut för denna gång. Direkt härefter börjar man leverera ström. För allt är nämligen redan klart för drift. Tid är pengar. Sedan följer en hektisk tid för byggpersonalen. För kranen kostar såklart enorma pengar när den står stilla, så den sänks genast och demonteras i bitar med en rasande fart. Man demonterar, flyttar och monterar ihop hela kranen på det nya stället på endast 32 timmar. Då krävs det ändå ett antal långtradare och hjullastare, bara för att kunna transportera kranarmen till den nya positionen.
Hela vindkraftsparken styrs såklart av datorer, som samarbetar med varandra och samlar in data från omgivningen, för att få ut optimalt av varje vindby. Datorerna styr även varje vinges vinkel helt separat under pågående varv. Allt övervakas som ni kan förstå, på en helt annan plats i världen. Anläggningen kommer nu att leverera ström så fort det blåser, i ca 20 år. Därefter är verken uttjänta och kommer att demonteras och kasseras. Pengarna för skrotet kommer att bekosta hela montaget. Man arrenderar sedan bara marken där verket står, av privata markägare. Hela den färdiga infrastrukturen tillfaller markägaren, som räknas ha en livslängd på minst 50 år.
Bakom projektet Brotorp Vindkraftpark står Arise Windpower, som bygger och förvaltar parken. Totala projektkostnaden uppgår till 71 MEUR ........ alltså drygt 650 MSEK.
Vindkraftparken i Brotorp har inga Svenska ägare. Hela parken ägs istället av det amerikanska företaget Black Rock, som är världens största kapitalförvaltare. Alltså hamnar hela vinsten för projektet här.
Är allt detta rimligt?
”Grön miljövänlig el”…….eller?
Gör man detta för statistiken eller för miljön?
Gör man detta för statistiken eller för miljön?
Döm själva………
:-)