Jag har faktiskt gjort något som nästan alla pojkar i min generation var tvungen att göra. Militär grundutbildning, även kallad "lumpen". Värnplikten i Sverige infördes redan år 1901 och är en del av totalförsvarsplikten. Den 16 juni år 2009 fattades ett historiskt beslut om att låta värnplikten i Sverige vila i fredstid, vilket trädde i kraft den 1 juli 2010.
Min tid i ”lumpen” gjorde jag i Smålands djupa skogar på Kronobergs regemente, I 11 i Växjö som var ett svenskt infanteriförband inom Försvarsmakten. Här hade man utbildat soldater redan år 1623 och sedan ända fram till nedläggningen år 1997.
Jag tillhörde ett Brigadspaningskompani under åren 1987-88. Dessa specialkompanier innehöll Spaningssoldater och utbildades endast vart 4:e år. Denna uppgift som vi Spanare sedan hade var så fysiskt krävande att man direkt efter "Muck" fick ligga kvar i ständig civil beredskap under åtta år. Utifall Sverige skulle försättas i förhöjt beredskapsläge. Därefter var man förbrukad som Spaning soldat och överfördes till personalreserven.
- Uppdraget som Spanare var att ta sig in bakom fiendens linjer, utan att synas eller höras. Väl där, insamla uppgifter om vår motståndare. Sedan smita tillbaka igen, utan att bli upptäckta och samtidigt undvika beskjutningen från egna trupper.
Ja, ni läste rätt. Vi spanade alltså i hemlighet på fiendens grupperingar och truppförflyttningar, bakom fiendens egna linjer och sedan vidarebefordrade informationen till våra skyttekompanier. Detta var en enormt tuff och svår uppgift. Men vi blev duktiga på det. Vi tvingades tillslut samla troféer av motståndaren, som bevis. För fienden märkte oss aldrig.
Ett Brigadspaningskompani bestod av följande:
- 1st stabspluton på ca 8 man, som skötte sambandet mellan grupperna samt förfogade över en terrängbil 11. Stabsplutonen var utrustad med en kraftig kulspruta (ksp 58).
- 4st spaningsplutoner på vardera ca 20 man. Varje Pluton var sedan indelad i 3 spaningsgrupper, där alla hade sin egen terrängbil 11 eller 13. Spaningsgruppen hade både tält, ved, kamin och extravatten med sig för att kunna göra uppdrag på helt egen hand. Alla spaningssoldater var utrustade med eget vatten, stormkök, liggunderlag, kläder och mat. Gruppen hade en egen radiosignalist samt förfogade även över både Granatgevär (grg m/48) och en kulspruta (ksp 58), men även sprängmedel. Beväpningen för varje man var automatkarbin Ak 4. Spaningsgrupperna verkade sedan helt självständigt och skickades ut gruppvis till punkter man skulle spana mot. Jag var alltså en av dessa Spanare.
Att vara Spaningssoldat i ett Brigadspaningskompani var en enormt krävande utbildning, som var minst lika påfrestande som jägarsoldaternas. Vid inryckningen sattes vi genast i stenhård fysisk träning, men även vapen träning, som sedan varade i två månader. Därefter låg vi ständigt i fält och övade krig i hela 6 månader. Förutom en liten paus på några veckor då vi gick Högvakt.
Orsaken var att vi även var ett Livkompani, tidigare Lifkompaniet, som är Sverige regementes första kompani, vilket hade till uppgift att skydda regementschefen. Det var vi i Livkompaniet som skulle vara ett föredöme för de andra kompanierna på Regementet. Vi skulle gå Högvakten och försvara Kungen. Därför hade vi alltid stenhård disciplin. Var vi än befann oss.
Högvakten är den vaktstyrka inom svenska försvarsmakten som vaktar Stockholms slott och Drottningholms slott samt utgör statschefens och kungafamiljens honnörsvakt. Högvakten består av vaktchef och ställföreträdande vaktchef, vilka båda skall vara officerare, samt manskap, totalt om cirka 40 man. Högvaktsavlösningen äger rum på slottets yttre borggård. Högvakten ansvarar även för militära delar av ceremonier och firanden samtidigt som vaktstyrkan bevakar kungafamiljen. Högvakten är dessutom en viktig del av den militära beredskapen i Stockholm.
Jag gick som ni nu förstår Högvakten två veckor mitt i vintern år 1988 och blev placerad som post nr:6 på Högvaktsterrassen, alltså med ryggen vänd mot Gamla stan. En häftig uppgift men även väldigt skrämmande. Denna tjänst som vi nu ställdes inför var ju inte en övning längre. Detta var blodigt allvar. Vi skulle försvara vårt avdelade område med alla medel. Nu hade jag plötsligt skarpa patroner i magasinet på min AK4 + bajonett, mitt ibland civila människor och alla vi soldater visste precis hur vi fick använd dom.
En av högvaktens främsta uppgifter är att bevaka skyddsobjekten Stockholms- och Drottningholms slott. Därför är alla högvaktssoldater särskilt skyddsvakt utbildade. Bevakningsuppgiften sköter högvakten tillsammans med polisen. För att bli militär skyddsvakt måste man först genomgå ett praktiskt och teoretiskt prov där skjutprov ingår. Man blir även kollad mot brottsregister för att se att man inte är straffad. De soldater som går högvakten har skyddsvakt utbildning och bär skarpladdade vapen. Som skyddsvakt får man avvisa, avlägsna, gripa, visitera och kolla id. Inom skyddsobjektet har en skyddsvakt samma befogenhet som en polis. Att försöka ge sig på en skyddsvakt kan leda till fängelse upp till 4 år.
Väl tillbaka i skogen igen så fortsatte vi med våra hemliga spaningsuppdrag. Det jobbigaste var nog att vi oftast fick göra våra uppdrag nattetid. Då vändes dygnet helt om. Vi smög ständigt omkring i den kolsvarta natten och gjorde uppdrag, varpå vi slog läger och sov på dagarna. Utöver detta var man både vaktpost, eldvakt och som i mitt fall även chaufför. En oerhört slitsam utbildning men fantastiskt lärorik. Vi var ju bara unga grabbar, som med tiden blev formade till stridsmaskiner. Man blev nästan rädd för sig själv. Lite avtrubbad faktiskt. Detta var första steget i vuxenlivet, innan man tog det stora steget ut i arbetslivet. Man växte som människa och fick ta eget ansvar. Den biten var nyttig. Resten kan man tycka vad man vill om.
Vilka frågor kan man då ställa sig efter denna berättelse?
Jo, Värnpliktens vara eller icke vara?
Jag är stolt att jag klarade av det, men jag skulle aldrig göra om denna utbildning idag. Ändå ser jag tillbaka på tiden med glädje p.g.a. den enormt goda kamratskapen som uppstod när vi levde militärliv så tätt tillsammans dag som natt.
Då, tränade vi Spanare ständigt på att lära oss Ryska stridsvagnstyper. Man skulle kunna känna igen dem bara på konturen. Då, var i Kalla Krigets slutskede.
Men vad händer nu idag då, när spänningarna mellan stormakterna ökar igen?
Är Allmän Värnplikt ett bra alternativ i Sverige idag?
Jag vet faktiskt inte. Det är nya tider nu, så....
Tag det lugnt.........det ordnar sig......
Spaningssoldat Myrberg har nu loggat ut
:-)
