Har ni någon gång funderat över vad en Milstolpe är och hur den kom till?
Det har jag.........så här kommer förklaringen.
 |
| En Milstolpe eller Milsten. Just denna är placerad mellan Ålem och Ingemåla. |
Allt började egentligen med att hela vägväsendet kom under statlig kontroll år 1634. Några år senare, år 1636 tillkom det första reguljära postväsendet i Sverige och då ställde man plötsligt större krav på att vägarna skulle vara ordentligt farbara. Detta ansvar för vägarna föll såklart på den svenska militären just då, för de var väl rustade för uppgiften under 1600-talet, tack vare alla krig. Det fanns alltså gott om arbetskraft för detta.
 |
| Postväsendet på 1600-talet |
Men år 1649 började det hända saker för då beslutades det om en ny lag med namnet Gästgiveri förordning. I denna stod bland annat att Gästgiverier skulle ligga med regelbundna mellanrum vid landsvägen i varje socken och det stod även vad som skulle finnas där, för en trött resenär och hans häst. Nu skulle det bli ordning och struktur på resandet i fortsättningen. År 1652 fick alla Landshövdingarna order om att börja mäta genomfartsvägarna och byta ut alla gamla vägskyltar av trä till Milstolpar av sten. Men detta var såklart inte gjort i en handvändning.
Vid tinget i Mönsterås år 1667 var Landshövding Per Hammarskjöld (född år 1614) själv närvarande. Han påtalade då, att nu var det istället allmogen (bönder och ståndslösa människor i det svenska bondesamhället) som bar ansvar för att underhålla de viktiga vägarna.
 |
| Landshövdingen i Kalmar län Per Hammarskjöld |
År 1734 utökades Gästgiveriförordningen ytterligare. Där stod att "alla som å landet hemman äga eller bruka skola vägar röja och broar bygga". En landsväg skulle ha en bredd på 10 alnar, medan väg till kyrka, ting eller kvarn skulle ha 6 alnars bredd. Åtminstone två gånger om året bör röjning ske. Vår och höst. Vägarna skulle även fyllas med sand och grus för att eliminera hål och gropar men även se till "att vatten ej stannar på vägen". Det var inte lite arbete markägarna fick på sig av staten. Det blev Landsfiskalen och Fjärdingsmannen som fick se till att detta följdes.
 |
Gästgiveriet i Ålems socken är utmärkt med "Krog" på kartan mitt i bilden. Precis där Broholm idag ligger. Läs gärna om Gästgiveriets historia här:
Nu bestämdes det alltså även att man skulle mäta alla vägar "med snöre", där så icke hade skett, så att alla milar blev lika långa. Varje hel mil skulle häradet själva sätta upp dessa nya stora stenar (Milstolpar) på rätt plats och i rätt storlek, så allt blev att lita på. I vår bygd blev det såklart av typen Ölands sten. De bar sedan en mil angivelse och Fredrik den I:s namnchiffer samt året 1737.
Som ni säkert har sett så finns några av dessa gamla vackra stenstolpar faktiskt fortfarande kvar än idag, men som oftast har inskriptionen vittrat bort, tyvärr.
Detta är alltså historien bakom dessa Milstolpar. I vår trakt står de invid gamla Stockholmsvägen (Kåremo, Patamalm, Pataholm, Ålem, Kaggetorp och Blomstermåla). De andra står längs Strandavägen (Ålem, Ingemåla, Gissemåla, Ingemåla, Råsnäs, Kråkebäck, Kronobäck och Mönsterås).
Tänk om dessa gamla stenar kunde tala........
:-)