Det var en gång en liten lastbil med namnet Volvo N 84-41. Han föddes som chassi en gång för mycket länge sedan, och hade manuell växellåda och en motor på 105 hk. Efter lite väntan, blev han sedan påbyggd med ett nytt fint sopbilsaggregat hos det anrika företaget Norba i Blomstermåla. Han inregistrerades därefter som sopbil år 1967. Men oj vad vacker han blev. Om han fick säga det själv.
 |
| Foto: Tomas Ljungström |
Färden gick sedan till ett åkeri i Norrland. Där fick han jobba och slita med sopor i många år. Tills han en dag gick i pension. Då förändrades allt i hans liv, när han i en bytesaffär plötsligt hamnade hos Norba igen. Han var nu ett museiföremål, alltså förbrukad och fick tillbringa sin sista vila i ett förråd.........trodde han.
 |
| Foto: Tomas Ljungström |
Till en dag då gamla åkeriägarens barnbarn uppe i Norrland fick nys om att han fortfarande faktiskt fanns till. Och något sånär frisk var han ju faktiskt .......så nu ville han såklart hem till Norrland igen. Ja, så fick det bli.
 |
| Foto: Tomas Ljungström |
Han lastades med mycket möda upp på den stora lastbilen. För han hade ju lite skavanker här och var såklart. Bromsarna var slut, så det var inte lätt att stå kvar på det stora flaket. Men han fick hjälp av kättingar och spännband.
 |
| Foto: Tomas Ljungström |
Nu var han äntligen lastad och den långa resan tillbaka kunde börja. Men oj vad han njöt av upplevelsen i solskenet.
 |
| Foto: Tomas Ljungström |
Vi sa hej då........och sedan försvann den lilla sopbilen bakom träden i den lummiga grönskan. Han var inte vilsen längre. Nu skulle han äntligen få komma hem igen.
Snipp snapp snut, så var sagan slut............
:-)