I början på 1800-talet var det mycket liv och rörelse här i lilla Pataholm. Det kan vara svårt att tro idag. Om man inte kommer hit en sommardag förstås, för då lever platsen upp på nytt.
 |
| Pataholm |
Men då i början på 1800-talet, då var man fortfarande lydköping under Kalmar, som man faktiskt hade varit ända sedan 1600-talet. Mycket av de omgivande socknarnas handel och frakter gick just via denna ort vid havet. Det var här allt hände i Ålems socken då. Alltså innan Nils Ohlsson dragit igång verksamheten i Timmernabben. Med allt var inte "guld och gröna skogar". Man bodde tätt och det fanns gott om ensamma fruar med små barn. Männen som oftast var sjömän hade tuffa och farliga arbeten. Olyckor var vanliga. Regelbundet förliste fartygen på sina resor och många av dessa sjömän kom aldrig hem igen. Därför griper det tag i hjärtat när man läser en sådan här artikel om Pataholm från år 1835.
 |
| År 1835 |
Tragiska händelser som denna fanns det gott om vid denna tid. Sorgen och fattigdomen gjorde att alkoholen flödade i enorma mängder. Detta måste stävjas, tyckte många. Läs och begrunda denna artikel från år 1836.
 |
| År 1836 |
Det finns ju tyvärr inga foton från denna tid, men en teckning av Oscar Hullgren visar hur Pataholms köping såg ut år 1885.
 |
| Teckning av Oscar Hullgren år 1885 |
Visst finns det likheter med mitt foto här över.
Det skiljer faktiskt 131 år.....