Gammalt och nytt, sida vid sida. Rökeriet här i bakgrunden utvecklas och frodas. En ny tid är här. Men vi som har upplevt det gamla Timmernabben, fastnar lätt istället för denna konstiga tingest. Denna idag obetydliga betongklump, är faktiskt den allra sista spillran av en underbar epok i den lokala historien. Vi som var med då vet.........
Om jag sluter ögonen och minns tillbaka, kan jag än idag höra hennes dova muller. Denna vackert blåa och vita skönhet som under hela min barndom trafikerade vår vik i Timmernabben. Här på vilade hennes påkörnings ramp. Tidigt varje sommarmorgon vinschades klaffen i fören upp och hon var därmed klar för ännu en arbetsdag. Sakta gled hon ut på det glittrande havet. Efter en mjuk vändning, styrde hon så kosan mot det sommarsoliga Öland. Målet för resan var, precis som hennes namn "Borgholm".
Pilen visar betongklacken jag talar om. Då, under dess storhetstid. Utan klacken och den reglerbara rampen hade det varit svårt att komma ombord på denna vackra bilfärga. Rampen var ledad och reglerbar för att kunna justeras efter vattenståndet.
Om ni missat min historia om bilfärjan Borgholm, tryck här:
Allt av detta är nu bara minnen tyvärr.....
Idag är bilfärjan och alla Ölandsturister borta. Hamnplanen gapar tom, utan några bilköer. Det enda som minner om just denna epok är........... en obetydlig gammal betongklack vid havet.
Ja, jag minns........
för jag var med då.....
:-)