Alsterån är stor och bred som en motorväg när den dundrar förbi Brotorp. Ett ständigt bakgrundsbrus är det som man förknippar med den här platsen. Fram till nu..... Tystnaden är påtaglig. Nackhåren börjar resa sig. Såhär brukar det inte vara. Det känns nästan spöklikt när jag nu kan gå ner i den tomma å fåran. I vanliga fall vräker vattnet fram här.
Förr använde man vattnets kraft här för att driva diverse kvarnar. Jag har skrivit om det förut här:
Även här:
Vi som bor och lever här, känner inte igen vår gamla å........