 |
| Bron över Alsterån på 1600-talet |
Jag ska nu ge er några intressanta fragment ur vår lokala historia från just denna passagen över Alsterån, den vid Broholm i Ålem stationssamhälle. Här vilar både ett namn och en berättelse som tyvärr försvunnit ur folks medvetande idag. Den ska jag nu återuppliva, så häng med.......
 |
| År 1570 |
Sveriges sydliga gräns låg precis söder om Kalmar i början av 1600-talet. Det är nu historien om Kalmarkriget tar sin början och vårt lilla Ålem blir skådeplats i högsta grad.....
Kalmarkriget börjar med att Danmark förklarar Sverige krig den 4 april år 1611. Den danske kungen, Kristian IV (4), förde själv befälet över en armé som belägrade Kalmar den 3 maj år 1611 och den 3 augusti gav Kalmar slott till slut upp.
* * *
Kalmarkriget börjar med att Danmark förklarar Sverige krig den 4 april år 1611. Den danske kungen, Kristian IV (4), förde själv befälet över en armé som belägrade Kalmar den 3 maj år 1611 och den 3 augusti gav Kalmar slott till slut upp.
 |
| Kung Kristian IV |
Sveriges Kung Karl IX (9) drog sig då tillbaka till Ryssby, 20 km norr om Kalmar. Där han den 22 augusti slog tillbaka ett anfall från Kung Kristian IV.
 |
| Kung Karl IX |
Öland och Borgholms slott föll nu även i danskarnas händer, men återtogs igen den 7 oktober år 1611 av kronprins Gustaf Adolf. Krigsrörelserna avstannade därefter för året....
 |
| Kronprins Gustaf Adolf |
Tidigt på våren år 1612 ställde Kung Kristian IV, generalen Gert Rantzau som ledare över Danmarks östra armé. Målet var att överta Ryssby skans och sedan hela den småländska kusten.
 |
| General Gert Rantzau |
Så en tidig majmorgon marscherade general Gert Rantzau med sina soldater från Kalmar mot Ryssby. Efter en lång och hård strid lyckades danskarna till slut fördriva de svenska trupperna.
Den 22 maj tågade han för första gången nu upp mot Ålem, för att driva bort de återstående svenskarna. Därefter återvände han till Kalmar slott.
Den 22 maj tågade han för första gången nu upp mot Ålem, för att driva bort de återstående svenskarna. Därefter återvände han till Kalmar slott.
 |
| Karta år 1611-1613 |
Nästa direktiv för Rantzau blev att återta Öland, och belägringen av Borgholm började den 31 maj.
När så segern över Öland var ett faktum, marscherade general Gert Rantzau ännu en gång upp mot lilla Ålem....
När så segern över Öland var ett faktum, marscherade general Gert Rantzau ännu en gång upp mot lilla Ålem....
Det fanns nu två vägar för Rantzau att välja. Den ena var mot Västervik och sedan vidare till Vimmerby, men det alternativet valdes bort.
Han valde istället Stockholmsvägen mot Högsby och Målilla, för att sedan nå Vimmerby.....
Det är nu...... vår bro här i Ålem kommer in i handlingen. Denna som en gång i tiden kallades för ”Allmännebro”. Bron var en del av den gamla Stockholmsvägen. Platsen är alltså densamma, men själva överfarten har haft olika utformning under de århundraden som passerat.
 |
| Allmännebro i Ålem idag |
Vid den här passagen över Alsterån påträffade Rantzau något underligt han tidigare aldrig sett, som fick honom att skratta. Vägen över ån var spärrad av en massa bråte kors och tvärs.
Trodde någon att detta skulle kunna stoppa hela den danska armén som nu var i antågande....
Trodde någon att detta skulle kunna stoppa hela den danska armén som nu var i antågande....
När de väl började röja undan all bråte på bron, small det några skott och ett antal danskar segnade ner. Hela den stora danska kolonnen på ca 8000 man fick göra halt. Terrängen genomsöktes, men av angriparna fanns inte ett spår. De hade redan försvunnit in i skogarna.
Efter några timmar kom kolonnen i rörelse igen, men det dröjde inte länge förrän ny bråte påträffades.
Nya skott hördes…..
Ytterligare några danskar stupade, men inte en skymt av skyttarna. Nu började det bli otrevligt. Varje liten by man kom till var redan utrymd och alla förnödenheter var bortförda. Så provianten och fodret till hästarna började tryta. De spejare och budbärare som skickades i förväg försvann lika tyst och osynligt som skyttarna. Stämningen i den danska hären började bli alltmer olustig. Ingenting att äta och en osynlig motståndare, som inte lämnade dem ifred vare sig dag som natt. Aldrig någon säkerhetskänsla, för runt omkring dem hotade bara de mörka skogarna med ständigt lurande faror.
När Rantzau till slut anlände till Högsby den 29 juni år 1612, var allt tomt även här.....
Rantzau var helt ovetandes om att byborna hade gått man ur huse. Så tillslut vid ett krigsråd som den danske befälhavaren höll i Högsby den 18 juli. Beslöt man att snabbt dra sig tillbaka mot Kalmar och då i första hand till Ålem, för att där få proviantunderstöd från väntande danska skepp.
När de danska trupperna väl slog reträtt, stod där bönderna med sina vapen i bakhåll. Stora delar av den redan desarmerade danska armén hann dock först komma undan, men det blev ett tufft återtåg som ackompanjerades av böndernas knallande musköter. Danska lik fanns nu att se utmed hela vägen ända ner till Ålem....
I Ålems trakten eskalerade så reträtten till panikartad flykt och fullständig upplösning av den resterande danska armén.
 |
| Allmännebro över Alsterån |
Avsikten hade ju varit att låta den västra armén under Kristian IV:s ledning möta general Rantzau i norra Småland. Därefter skulle de förenade truppstyrkorna rikta ett kraftfullt anfall mot Stockholm. Men så blev ju inte fallet....
För i juli nådde den västra danska hären med Kristian IV i spetsen Jönköping, men då hade Rantzaus trupper redan tvingats tillbaka mot Kalmar av socknarnas folk.
 |
| Freden i Knäred |
Under augusti månad år 1612 gjorde sedan de danska stridskrafterna ett försök att sjövägen inta Stockholm, men det misslyckades. Slutpunkten för kriget sattes i och med freden i Knäred den 20 januari år 1613.
Ja, tänk vilken historia.
Nu har ni fått ännu en lokal historisk plats att fundera över.
Nu har ni fått ännu en lokal historisk plats att fundera över.
Allmännebro......
:-)