 |
| Flygfoto över Pataholm år 1945 |
Har du hört namnet Svarte Bråne förut?
Uttrycket uppkom i senare tid och användes mest under 1950 och 1960-talet. Någon kanske gör det än idag.....
Innan använde man oftast namnet Lannebacke för detta område. Vägkorsningen jag talar om var under lång tid en träffpunkt för Ålems ungdom, där man dansade och roade sig. Hit kom drängar och pigor från olika håll i bygden för att njuta av sin lilla korta fritid. Detta var långt före uppkomsten av dansbanor och folkparker. Allt som behövdes då för ett nöjesliv, var en tillgänglig öppen plats där man kunde träffades och umgås.
Denna idag helt anonyma plats ligger precis bredvid vägkorsningen från Njutemåla ned mot havet.
 |
| Vägen från Njutemåla ned mot havet |
Visst är det svårt att förstå detta idag, eftersom området både är igenvuxet och nu används för sopsortering….
 |
| Idag används platsen för sopsortering |
Tittar man åt andra hållet så kan man ana en gammal väg som idag är igenväxt. Det är här som en del av historien fortfarande kan anas....
 |
| En gammal väg kan anas här |
Förr gick den gamla landsvägen en annan sträckning än idag och passerade precis förbi här och bildade då en fyrvägskorsning där jag nu står. Platsen var då även mer öppen än idag och strax nedanför backen låg havet.
Varför uttrycket Svarte Bråne uppkom förtäljer inte historieböckerna. Men tittar vi lite närmare på själva namnet, så får man en viss förklaring. Bråne är ett gammalt dialektord och betyder en svedjad skogsmark, alltså en öppen plats som blivit bränd av eld.
Detta var ett ställe dit man hade kommit i långa tider för att dansa, spela musik och ha roligt. Par träffats där, gifte sig och fick barn. Men det var även en plats där resande folk slog upp sina läger.
Resandefolket, är en grupp som i äldre tider stod utanför det etablerade samhället. Fram till slutet av 1900-talet gick de även under benämningen tattare eller zigenare, benämningar som idag är nedsättande.
 |
| Familjen Taikon vid Svarte Bråne |
Svenska romer (främst kelderasha-romer) kom till Sverige i slutet av 1800-talet från Rumänien och Ryssland. Romerna var fria medborgare och inte längre slavar i Rumänien. Men de var mycket fattiga och diskriminerade i samhället. I Ryssland skedde våldsamma attacker mot romer och många tvingades att flytta bland annat till Sverige. Kelderasha betyder kopparslagare och gruppen arbetade bland annat som kopparslagare fram till mitten av 1950-talet i Sverige.
 |
| Medlemmar i klanen Taikon som slagit läger vid Svarte Bråne |
Fred Peterson minns väl denna tid under sin barndom när resandefolket kom till lilla Pataholm:
”Detta kommer jag ihåg och jag vet att min far anlitade dem för att förtenna mjölkmaskinbehållare invändigt. De var av koppar, som var mycket giftigt. Så de måste vara förtennade på insidan och det behövdes göras om med jämna mellanrum.”
Dessa Romer var av klanen Taikon och bodde regelbundet här vid Svarte Bråne. Då hjälpte de ibland till med olika göromål hos bönderna här i trakten.
 |
| Taikon med Ludströms familj i Pataholm |
Taikons besöker här kaffeserveringen som fanns i trädgården intill telefonstationen i Pataholm. Till höger i bild medlemmar ur familjen Lundström som skötte serveringen och telestationen.
Idag är tyvärr både dans platsen och epoken nästan helt bortglömda i vår lokala historia.
Men nästa gång någon frågar om det mystiska namnet Svarte Bråne eller Lannebacke. Då vet ni. Platsen var under många år en högborg för nöjeslivet i Pataholms trakten och det låg här.......
Visst är det kul med vår lokala historia.....
:-)